Under de drygt 30 år som jag haft körkort har jag alltid haft en förkärlek till europeiska bilar. Jag har haft både VW, BMW, Opel, Volvo och SAAB för att nämna några märken som passerat genom åren. Mest förtjust har jag varit i mina olika VW-modeller, men Golfen är väl den bil som jag trivts bäst med.
När familjen växte och vi märkte att tredje barnet behövde en bra sittplats också införskaffade vi oss en Volvo 855 från 1996. Detta var 1999 och vi tyckte vi hade köpt en riktigt säker och pålitlig kärra. Mycket pengar var det att lägga ut, men vi resonerade att vi skulle behålla den i ganska många år framöver. Tyvärr fick den besöka bildoktorn alldeles för ofta och varje gång kostade det några tusen för att den skulle må bra igen. Ett par gånger gick det på goodwill och maskinskadeförsäkringen.
När vi haft den i 10 år och den närmade sig 25000 mil tyckte vi att det var dags att börja kolla på en annan bil. Äldste sonen hade flyttat till Göteborg för vidare studier och vi behövde inte riktigt så stor bil. En dag kom min granne in på besök och berättade att han var så trött på sin V40 Turbo och ville åka och kolla på bilar. Han frågade om jag ville haka på och eftersom vi pratat om att byta så åkte vi iväg. Efter att vi besökt några olika bilhandlare hamnade vi hos Hedins i Borås. Varken Mercedes eller KIA stod väl så högt på önskelistan för mig, men hur det var började jag titta på en Ceéd. Eftersom jag är ganska lång (1,86) börjar jag alltid med att sätta mig bakom ratten och ställa in förarstolen. Sedan går jag till baksätet och sätter mig och då får jag en uppfattning om det över huvud taget är någon idé att fortsätta, för om sättet nästan är vid baksätet är det bara att titta på något annat.
Jag blev förvånad över hur rymlig den var och försäljaren som upptäckt att jag var intresserad erbjöd att jag skulle ut och provköra en ny miljöbil. Med sina 90 hk (?) var den lite för trött för min smak. Jag berättade för min fru när vi kom hem och vi bestämde att vi skulle titta på bilen igen. Denna gång fick barnen också följa med, för de måste ju också trivas i bilen. Alla tyckte om bilen, men att köpa en koreansk bil??? Vi funderade och räknade på totalekonomin, ältade för- och nackdelar, gjorde kalkyler och jämförde med det bensinslukande monster som fortfarande stod på vår garageinfart.
Till slut sa vi att det värsta som kan inträffa är att vi inte trivs med bilen och då får vi väl köpa en annan. Garantin på sju år var en mycket starkt bidragande orsak att vi slog till, liksom den generösa utrustningsnivån och den neutrala designen. Försäljaren var trevlig och saklig i sin argumentation vilket bidrog till ett behagligt samtalsklimat. Det blev en 115 hk gråmetallic Ceéd Sw CRDi med komfortpaket, drag och motorvärmare. Vinterdäck på alu-fälgar beställdes också. Allt till det mycket överkomliga priset av 180 100 kr.
Såhär 2 ½ år efter och snart 4500 mi körda kan jag säga att det är en av de absolut bästa bilar jag haft, trots några små plumpar i protokollet (krängningshämmarstag och omlackning av bakluckan). Lite dyr service tycker jag att det är, men det är väl priset man får betala för den generösa garantin. Komforten kommer naturligtvis inte upp i Volvo-klass, men man sitter hyfsat bra ändå tycker vi. Troligtvis kommer vi att köpa en KIA nästa gång och med stor sannolikhet blir det en Ceéd.
Istället för en kort presentation av mig själv, blev det en liten berättelse hur vår familj blev med "koreanare". Kanske någon annan här på forumet kan berätta hur det kom sig att det just blev KIA som ni köpte.
